Idag är det söndag. Som vanligt på söndagen är det Högmässa. Idag var det ingen vanlig mässa.. det var en låååång mässa. Prällen hade fått på sig värsta röda sammetsutstyrseln (lite varning), som såg ut som en gammal stel matta från 1600-talet. Han höll en lååång predikan om kärlek. Ämnet i sig var bra, kunde blivit intressant.. Han började med att citera Dagerman "Vårt behov av tröst är omättligt... " , men sen viklade han det dåligt, så efter tio minuter befann jag mig någon annanstans (på hemlig ort. M jag antar att du hade hicka, för jag tänkte på dig då. Runt 11.45 =) ).
Sen var det kyrkkaffe. Det finns en man där som jag har pratat lite vardagliga saker med. Han kom fram och började bekänna (biktar sig gör man för prästen tänkte jag) att han letat upp mitt jobbs hemsida, och minsann sett mig på kort där. Tyckte att mitt laboratorium såg jättefint ut.. osv osv.
Jag tänkte.. skit vart leder det här då, vad ska jag säga nu. Snart bjuder han ut mig. Det liksom hängde i luften.. jag andades djupt och hoppades innerligt att jag skulle slippa ljuga i Guds hus.
Jag reste mig tackade för sällskapet, och gick ut ur kyrkan. Då kom han efter mig med visitkortet fladdrande i handen.
Jag tänkte du ville ha det här så kan vi träffas och ta en fika. Vad säger man.. Hur jag än gör så kommer mina kyrksöndagar grumlas lite lätt. Om jag säger ja tack (vilket jag gjorde, varför kan man fråga sig), så kommer han undra varje söndag varför jag aldrig ringer. Om jag sagt nej tack, så kommer det kännas dumt att ta sällskap vid kaffet. Oh varför ska jag vara så vänlig mot alla.. suck!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar