När jag glad efter alla behandlingar och färgning av fransar kommer hem till mina två älsklingar, inträffar något märkligt/sorgligt.
Jag springer fram till mitt barn som jag tror har saknat mig, för att ge henne en stor puss.
När hon får se mig förvandlas hela hennes ansikte till ett .. oh ett spöke pappa
Hon börjar illtjuta
Jag blev naturligtvis helt förtvivlad och önskar att jag aldrig färgat de där ögonfransarna.
Hon grät och grät och jag grät och grät
Sen blev det lite bättre
hon fattade nog tillslut att det var samma gamla mamma i en lite annan förpackning
Tänk vad lite som behövs för att rubba en bebis tillvaro
och mammans också för den delen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar