Dom här små raringarna

Lycka är att ha mycket garn. Det kan vara så att jag äger ett par stycken nystan. Det kan vara så att jag typ samlar lite på garn. Förra året hade jag något så upphetsande som en garnkalender. 24 st små handfärgade merinoullshärvor. Söta som små godisbitar. Dom måste bli något fint.. vi får se vad det blir.

Att inte veta ..

När man är 46 år snart 47, så bör man vara vuxen nog veta det mesta och vara stabil och framförallt nöjd. Jag har hamnat i en inre orkan, en sen 40 årskris eller tidig 50 årskris. Skit samma vad det är .. jobbigt i alla fall. Jag vet inte alls om livet jag lever idag är något jag vill satsa på. Jag vet inte om relationen jag lever i sen 12 år är den jag vill leva i. Jag vet inte om yrket jag har sen 17 år tillbaka är det rätta. Jag vet ingenting just nu. Jag vet att jag vill vara sann mot mig själv och jag vet att det kommer att ordna sig på något sätt .. bara jag kommer ut hel på andra sidan tunneln, tror jag det fixar sig såsmåningom, men det är så tugnt just nu. Tack vare mina vänner och tack vare förståelsen från omgivningen. Sen finns det alltid en stickning, lite garn, ett pass med linedance, lite sånger om gud (ja då ..andra sånger går också bra) samt det viktigaste.. En eller två kaffe latte (och jag vet att drickat på bilden är en förklädd lite starkare latte)

Ett två tre spendera

Ullared.. säger bara en sak herregud vad prylar (oj då var visst tre saker) Hade sällskap av den lilla människan. Hon är bra på just detta att hålla mamman sällskap. Dyrt men kul.