fredag 30 september 2011

Ensamma mamman

Min vecka som ensam mamma börjar lida mot sitt slut.
Ronja älskar att umgås med mormor och morfar,
dom har hittat på så mycket bus.
Jag har varit lite lätt stressad, i onödan kan jag tycka så här i efterhand.
Nu vet jag hur det är att resa med bebis. Check
Nu vet jag hur det är att placera ungen i ett helt nytt rum i en helt ny säng för att sova för natten. Check
Nu vet jag hur hon reagerar i ny miljö. Check

Hon får med beröm godkänt
Jag får ett medelbetyg, nervositeten drar ner det hela.
Jag måste lära mig att lita på mitt lilla charmtroll. Hon klarar det här.

Imorgon träffar vi Jo igen, som har varit på konferens i Tyskland.
Vi har nu fått en chans att uppskatta den vardag (som jag ibland tycker är döööötråkig) som vi har hemma. Det är inte så dumt ändå.

Borta bra men hemma bäst.

måndag 26 september 2011

Bebispresent



Har tittat ut en docka till bebis
Visar dockan för bebisen
Hon skrattar, bra tänker jag och köper dockan
Det visar sig att bebis är mycket rädd för sin present.

Flera timmar tog det innan hon tog tag i dockan och åt på den.
Den är numer accepterad i familjen

Ekiperad

Jag har köpt nya kläder
Ett nytt regnställ
Med en glad cerice jacka och svarta byxor
samt
Nya glada blommiga gummistövlar

Sen gjorde jag det som jag inte skulle göra
köpa kläder på postorder
Ellos prövar vi den här gången

torsdag 22 september 2011

Titta här!!

Klev av Farstatåget på gullmarsplan för att byta till skarpnäck och hamnade mitt i en guidad tur av något slag.
En kvinna står med mikrofon i mitten av en klunga människor.
De flesta med vit käpp.
Hon fortsätter pekar mot väggen
- Ja om ni Tittar där borta på den röda och svarta väggen finns det konstverk av emaljerad aluminium bla bla bla bla

Undrar just om någon av dem kunde se konstverket på den rödsvarta väggen.. märkligt, konstrunda för synskadade?

onsdag 21 september 2011

Välkommen!!

Jag vill bara säga välkommen till en väldigt gammal vän (inte gammal till åren häxan anm)
Jag tror att han kommer kika in här förr eller senare.
Vi sa hejdå för 14 år sedan
Det känns väldigt roligt att kunna säga Hej igen!

Ibland ramlar öronen av..

Hört i förorten;
En liten tjej säger glatt till sitt manliga sällskap
- Jag har knu**at i kyrkan, det var en upplevelse

Jag bad fem stillsamma Ave Maria över den förtappade själen.
Sen tänkte jag.. kanske ska kontakta Liveit.se och presentera denna fantastiska Nya "upplevelse".

Man kan spinna vidare på hur det skulle kunna se ut.. men jag stoppar där.

Ibland..

Känns det så skönt att få radera ta bort personer på facebook
Få ett avslut på något sätt
och gå vidare.

Jag måste ändå höra med er därute..
Vi antar att jag ingår i en grupp med människor som en förening (anm. kvinnor)
Från början hörs man av via mail och på FB om när mötena skall inträffa. (innan sommaren)
Under sommaren ser jag (på FB) upprepade tillfällen att föreningen träffas, men jag har inte hört ett pip om något möte.
Hösten kommer
Jag läser igen på FB att en av medlemmarna skall gå på möte.
Fortfarande inget i min maillåda

Vad gör man då?
Jag kan avslöja att jag blev lite ledsen..

söndag 18 september 2011

Page

Jag har funderat på att göra något åt mitt hår..
Page kanske?
men varför är page klassad som en typiskt porrig frisyr?

tex
Uma Thurman- Pulp fiction svart page
Scarlett Johansson- Lost in translation rosa page
och klassikern
Julia roberts- Pretty Woman Blond page

hmmm .. jag får nog suga på den!

lördag 17 september 2011

Jag börjar bli gammal..

När jag satt och väntade på tåget häromdagen, stod en hel klunga fnissiga tonårstjejer bakom mig.
Den ena tjejen tar av pappret på en glass.
När hon är klar med det släpper hon pappret rakt ner där hon står (om hon sträckt ut handen i motsatt riktning hade pappret hamnat i en papperskorg).
Utan att tänka mig för vänder jag mig om och säger
- Du tappade pappret
Jag trodde nog att hon skulle böja sig ner ta upp pappret och tycka att det var lite pinsamt, men inte dagens ungdom.
Hon tittar provokativt på mig och svarar
- Jaha oj då hoppsan!

Först tänkte jag .. stryk skulle dom ha :)
men sen funderade jag lite till
Undrar om det är dom eller jag som förändrats. Om ungdomar idag år 2011 är mer ouppfostrade, eller om det är jag som blivit mamma och vill göra världen till en finare plats. Det är nog jag som har förändrats.
Så jag lät dom håna mig resten av väntetiden tills tåget kom.. förhoppningsvis kommer dom också inse en dag och kanske lägga pappret i soptunnan.

Härlig höstdag

Idag är det strålande sol och krispigt höstväder.
En utflykt tror jag det blir.
En långpromenad till det ekologiska fik som ligger 50 min promenadväg bort.
Där är det perfekt.
Goda smörgåsar
Billiga smörgåsar för att vara stockholm
Känslan av hembakt
Inte hudra miljarder människor
Lantligt
Små djur man kan titta på (uppskattas av mindre människor)

O sen försvinner kalorierna när man går samma väg hem. Då kan man helt enkelt passa på att ta en till kaka.
:)

Världens mitt

Lyssnade på en Lundell låt häromdagen.
fastnade på en textrad

"Att älska är det enklaste
men inget är så svårt
Vi lättar ifrån jorden och
sen faller vi så hårt.
En gammal man på bänken där
Han fingrar på sin ring
Han säger: Den som inte finner kärlek
finner Ingenting"


Så sant
Och så tänkte jag på farbron med systempåsen på gullmarsplan och antog att Lundell måste ha träffat honom också.

måndag 12 september 2011

spänning i livet

Just nu finns det två spänningar i livet
För det första är det tradera
och
det andra är lilltjejens alla möjliga försök till en massa saker hela tiden

Det första är lite mer stillsamt
men det är oerhört spännande. Ska jag få den där söta tröjan för endast 5 kr eller kommer någon i sista stund buda över mig. Kommer jag att fynda eller inte.

Det andra är lite mer krävande.
Hon kryper, äter på sladdar .. ramlar omkull och slår sig (gråter lite). man måste springa hit och dit. Ställa upp saker på hög höjd, rädda cd skivorna från dräggel.

Kombinationen av de två sakerna kräver en kvinnas simultankapacitet. (synd att jag föddes utan den)

fredag 9 september 2011

Reflektioner

Att lida av PND som det så fint heter (post natal depression)
gör att man tvingas tänka efter.
Jag lutade mig häromdagen över barnvagnen med lilla A i (en kompis dotter)
Hon har exakt samma mått som Ronja hade i den åldern.

Jag tittar på barnet.
Tänker lite..
Vilket litet barn.. det är så litet att jag aldrig skulle våga ta i det för då kommer det att gå sönder. Det känns som om jag aldrig har upplevt den där åldern på mitt barn.
Jag har helt enkelt förträngt det.
Min hjärna vill inte kännas vid det.
Det var nästan med en gnutta sorg som jag tittade ner i vagnen och tänkte att jag kommer inte få uppleva det igen. Ronjas första månader.
En förlust.

men å andra sidan är ju bebisar i den åldern ganska jobbiga, så det kanske kan kvitta.
Nu är hon ju fantastisk, så då gläds vi åt det istället.

Klyvenhet

Karriärskvinnan inom mig vill bli tillfredsställd med jobb. En kär gammal känsla som dyker upp.

Jag har alltid velat vara någon, fylla ett tomrum genom att jobba hårt. Visa för världen att jag duger och är duktig.
Jag älskar mitt jobb, jag brinner fortfarande för min karriär men..
tomrummet behöver jag inte längre fylla med arbete.
Tomrummet är fyllt av det bästa som jag har åstadkommit i livet..
Min lilla familj.
Det finns ingenting som kan mäta sig med det .. inget jobb eller pengar i världen.

Det känns skönt.
Med denna kännslan kan jag gå till jobbet .. jobba .. gå hem och bara känna mig nöjd. O hemma väntar två personer som verkligen ser den som jag är.
Den ena kommer krypande och säger -Mamam
Den andra kryper inte längre :), men är ändå glad att se mig.

måndag 5 september 2011