Framför dörren till tunnelbanan i morgonrusningen.
De där få sekunderna (som känns som minutrar), som det tar för dörren att öppnas.
Kan jag inte sluta att känna mig som en tjur innan den släpps in på tjurfäktningsarenan eller en galopphäst som just ska tävla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar