Förvånad..

Jag har varit lite nedstämd det sista.
Jag har fått en mycket envis hosta.. riktigt jobbig.. a la hosta upp lungorna (tror att jag fick vara frisk en vecka, sen började det igen)
Sen kommer naturligtvis symptomen från mina bihålor en gammal klassiker, samt en ny debuterade åkomma öroninflammation. Jippie!!
Så häromdagen var jag så less på detta.. så jag grät en hel kväll (om jag inte varit gravid så hade jag kanske gråtit en halv). Blev inte jättemycket bättre med ännu mer snor i näsan, men ändå.
Min söta sambo försökte naturligtvis trösta mig..

Igår var jag ensam hemma, Jo var på konferens.
Kom hem vid sju
Slängde mig i sängen och tittade på bonde söker fru.
Så ringer det på dörren
Jag (som en gammal kärring).. tittar i titthålet på dörren
Utanför står en man med mössa, nerböjd (så att jag inte kan se hans ansikte).. hua en mördare tänkte jag och öppnade inte.
Berättade för Jo i telefonen om den otäcka mannen som ringt på dörren.
I morse när jag öppnade dörren för att gå till jobbet så ser jag..
den otäcka mannen var ingen mördare, det var blomsterbudet :)
Jag hade av min älskling fått en hel bukett med rosor.. jag grät en skvätt
Sen log jag hela vägen till jobbet

och.. jag har inte slutat att le än.