När jag var ung (högstadiet), var jag kär i en kille i parallellklassen. Isak. Isse även kallad.
Han bodde i området över mitt och var därför tvungen att gena över min gård, förbi mitt köksfönster, på väg till skolan.
Jag kunde hans schema.
Jag satt därför och väntade i köksfönstret (med ytterkläderna på), för att se när han och hans kompis närmade sig.
Sedan gick jag till skolan precis efter dom.
Hade jag tur sa han hej! Det gjorde min hela dag och lite till.
Det är kärlek det.. Eller något i den stilen. Oskyldig sådan. Med ett hej kommer man långt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar