För ett tag sen sa jag Hej och välkommen till en förlorad vän, som numer inte är förlorad längre. :)
Jag är verkligen glad att Han har kommit tillbaka. Det är som om en del av mitt förflutna har kommit i fatt mig.
Jag har annars glömt och begravt mitt förflutna för längesedan, men Han har överlevt.
Häromdagen tog vi en Lunch.
Helt sjukt att träffa en person som jag inte sett på 14 år. Bara fortsätta prata som om det var förra veckan vi träffades sist (fast vi har ju lite att ta igen, 14 år förhandlas inte över en lunch)
Jag har fått tid för att stärka min och Ronjas "förlorade" relation.
Det går bra. Jag älskar lilltjejen över allt annat och funderar på hur jag någonsin kunde känna det jag kände i början.
Även mina andra relationer har fått sig en törn och behöver omsorg. Stackars Jo har dragit ett tungt lass, men Jo är det bästa jag har. (Delad andraplats med Ronja)
Min vän får symbolisera mitt förflutna.
Han kom i rätt tid.
Jag behöver mitt förflutna mer än någonsin nu, någon som vet vem jag var förr.
Någon som kan påminna mig om vem jag var DÅ.
men..
Jag ska leva NU!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar