När jag var en liten flicka drömde jag om att bli någons lilla fru. Jag skulle ha ett princessbröllop i kyrkan, och sen skaffa två barn (det skulle vara två eftersom jag själv är ensambarn ve och fasa). Detta skulle inträffa strax efter 20 och innan 25.
Nu är jag en ganska stor flicka (nästan tant). Drömmen om att bli någons lilla fru kvarstår, men princessbröllop känns väldigt främmande och det här med barn börjar sjunga på dom sista verserna.
Hur gör jag om jag nu har träffat min prins, som jag känner att det klaffar med och han inte delar min dröm om giftemål?
Alt 1: Försöka strunta i fåniga barnsdrömmar om att tillhöra någon samt drömmen om kärnfamiljen, och bara leva i nuet och vara glad för det jag har.
Alt 2: Försöka leva på och hoppas på att han kanske ändrar sig en dag och vill ha en liten fru till slut i alla fall.
Alt 3: Tillämpa bytesrätt
Alt 4: Bli bitter hela livet ut
Väldigt svår fråga..
5 kommentarer:
Eftersom dina fragestallningar ar helt hypotetiska och eftersom jag aldrig har traffat omnamnd prins tyckte jag det kunde vara "kul" att ge min asikt. Ang Alt 1 sa lat drommarna alls inte faniga, aven om vissa delar har uppdaterats. Om du valjer Alt 1 sa ar det stor risk for Alt 4 anda, vilket inte ar bra. Alt 3 ar alltid tillgangligt och bor ihagkommas. Alt 2 borde rimligen kunna fungera sa lange som du inte ar for passiv medan du vantar. For ovrigt sa forstar jag inte hur man kan vara emot giftemal. Om det ar "av princip" sa ar det en lojlig och begransade "princip". Om man vill vara tillsammans med nagon resten av livet (eller atminstone for overskadlig tid), varfor kan man da inte gifta sig om det nu gor den andra halften lyckligare? Later som bada skulle tjana pa det (happy wife, happy life). Dessutom, om den ena halften har gjort stora justeringar i sitt liv t ex till att tanka ekologiskt och sluta ata kott, varfor kan inte den andra halvan "justera" sin installning till giftemal? En relation ar tvasidig dar bada parter ska ge och ta lika mycket.
Är det bara giftemål han säger nejtack till tycker jag att att det kanske inte är hela världen. Men är det barnfrågan är det en stor sak..
Thomas: Att gifta sig kräver ju lite mer än att börja tänka ekologiskt och försöka låta bli köttet, men jag förstår ditt sätt att tänka. Man hjälper varandra att bli glada och nöjda, ett bra tänk.
Miss UD: Barn och Hus är tummen upp
Sjalvklart ar giftemal ett "nagot" storre steg an att tanka ekologist ("inte ata kott" ar jag inte sa saker pa :-)). Jag kan ocksa mycket val forsta att nagon inte vill lagga ner mycket tid och resurser pa ev brollop (undvik stora brollop!). Daremot sa forstar jag inte varfor nagon kan vara emot att vara gift om man anda tanker bo och leva ihop. Att vara gift andrar ju inget rent fysiskt utan "motstand" mot att vara gift ar helt en mental fraga som jag inte har nagon forstaelse for.
Hmm sant.. vi får väl se vad som händer. Han kanske ändrar sig, vem vet? =)
Skicka en kommentar