Firade Ronja genom att sova nada i natt och skrika konstant hela morgonen.
Jag får panik
Antar att barn är som hundar, känner av sinnesstämningen.
Hon känner av att jag tycker att det är jättejobbigt att vara ensam med henne.
Jag gråter, hon skriker.
Till slut får vi ringa farmor
Det är konstigt det där med mödrar.
Hon tar henne i famnen.. och hon blir tyst.
Jag kan inte förneka att jag tycker att det är jobbigt,
tycker mitt eget barn inte om mig :(
Jag får slå bort de där tankarna på att inte duga som mamma, men dom biter sig fast.
Jag kanske försöker för mycket.
Grejjar för mycket.. Fixar för mycket
Jag anade redan från början att jag skulle ha det draget.. "Fixar"draget har alltid funnits hos mig. Det är bara svårt när man inte kan fixa så att ens eget barn är nöjt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar