Grannar

Jag är nog egentligen en mardrömsgranne. Inte för att jag har några udda aktiviteter i min lägenhet kl 23 en tisdag. utan för att jag är jätte bra på att gnälla på andra. (men när man är perfekt så är man)
Min filosofi är att om jag respekterar mina grannar, och försöker tänka efter innan jag sätter på stereon kl 00 en vardagkväll/ natt.. så kommer alla leva i en fin symbios tillsammans.
Jag har köpt en ny fin bostadsrätt här i Stockholm, och lägenheten är utrustad med tvättmaskin och torktumlare. Jag har under upprepade gånger försökt somna till en tvättmaskins centrifugerande, som tillhör någon av mina grannar på övervåningen. Ju mer jag retar mig, desto jobbigare blir det. Jag skulle aldrig sätta på en tvättmaskin kl 22 en vardag. Då blir den inte klar förrän 23. Häromdagen satte jag upp en fin lapp i trapphuset, där jag fint formulerade mina önskemål (inget jävla tvättande efter 22 typ). Efteråt kände jag mig som den gamla nuckan, som inte har något eget liv. Vad mina grannar inte vet, är att jag två till tre nätter i veckan inte ens är hemma. Gnällkärring!!

Vårkänslor =)

Mmm jag vet.. helt galet!! Jag har haft vårkänslor två dagar på raken. Det kanske är ljuset som börjar uppenbara sig, och temperaturen som gått upp över noll grader.

Eller så är det något annat, som jag inte ens kan tänka ut vad det kan vara?! Hmm.. Något undermedvetet euforiskt. Det är ganska konstigt att jag känner glädjekänslor överhuvudtaget. Med tanke på att enligt min cykel skall jag gråta idag, och tycka att livet är pest. (och äta en massa choklad och tycka synd om mig själv). Jag kanske helt enkelt har lurat mig själv. Vi får se innan dagen är slut.

Kom helt plötsligt att tänka på ett litet ordspråk som jag växte upp med. Min underbara mamma sa vid upprepade tillfällen "Den fågel som sjunger på morgonen, tar höken innan kvällen", positivt värre. Det är så min uppväxt har varit. Det kanske säger en del om hur jag var som barn. (sådär jobbigt morgonpigg, det har gått över nu kan jag avslöja)

Vardagslyx..

Tack all media i svenska tidningar för alla dessa fantastiska spartips så här i lågkonjunkturen, eller?? Jag ska vara riktigt ärlig..
Hur många svenskar bygger sitt eget hemmagym? Vem vill fylla en icakasse med skor och kläder för att använda som vikt när man gör höga hopp?. Vem vill fylla 1,5 l flaskor och sätta fast på sopkvasten för att simulera bänkpress?. Nje knappast!! Jag tycker att halva nöjet med att gå på gym, är den sociala kontakten man får. Att få motivation av andra människor runt om kring mig. Jag tycker att det är viktigt att unna sig saker som man mår bra av. Det måste verkligen vara värsta kriskrisen om jag ska avstå från min morgon kaffe latte. Det kallar jag vardagslyx.

På tal om vardagslyx... Igår upplevdes A:s julklapp. Jag följde trenden i år, och gav honom en upplevelse med tillhörande bästa sällskap (moi). Vi åkte till centralbadet för en nystart på nya året. Började med träning på deras gym. Pga svåra förkylningssymtom, så kunde jag endast titta på när A tränade (perfekt). Mmmm armmuskler!! (är sjukt förtjust i armar).
Sen badade vi i liten pool, innan själva höjdpunkten Kurbadet.
Kurbad består av två bubbelträbadkar som står bredvid varandra (tur att vi fick varsitt badkar, eftersom man badar precis så som gud har skapat oss (alltså nakna, för dem som inte förstod det) ). Man väljer varsin olja. I detta fall valde A manliga enbär, och jag kvinnliga mandelblom.

När vi kom till ro i varsitt badkar, kom vi på att jag fått hans enbär och han min mandelblom.
Ödet! Han blev mjuk som en gödisrumpa, och jag drev ut några manliga toxiner. Efter badet åt vi jätte goda feta burgare på HRC (utifall att vi ev förlorat någon kalori under träningen), till efterrätt en perfekt bailys coffee. Det hela blev en jätte lyckad em och kväll, och jag hade det bästa sällskap man bara kan tänka sig.

Lätt på foten..

Jag har fotfobi light. Tycker inte om när någon tar i mina fötter (med strumpor ganska ok, men utan neeej). Fötter är bra att ha om man ska dansa plus lite annat, inte till tallande och fotmassage. 2009 har jag bestämt mig för att ta hand om mina fötter, och komma över min fobi.

Bokade tid för pedikyr och fotmassage. Sagt och gjort.. igår firade jag fram mina fossingar i dagsljuset utan strumpor. Väntade på en kommentar i stil med.. det var det äckligaste jag sett eller oh! vad dom luktar illa, gå hem.. men nej. Efter en timme kom jag ut från salongen mycket lättfotad, och mina tånaglar i en fin mörkröd nyans. Jag tror att jag är botad från min fobi, eller i alla fall på god väg. Har beslutat mig att göra om det någon mer gång.

Dip i Kyrkan..

Jag kommer från början från smålands Jerusalem (vilket ev kan räknas ut av tidigare inlägg), och då förväntas det att man är frireligiös. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på egentligen (men är dock troende, tro inget annat =) ), men jag är i vilket fall inte frireligiös. (religiös = enl nätet om person eller institution som i anmärkningsvärd utsträckning är troende, samt hävdar jag har en speciell salighet typ Carola i blicken och har dragit ner på allting som kan uppfattas syndigt) En av dagens punkter var att vara otrogen med Gud (det är A:s formulering, eftersom jag träffar någon/något annan/annat än honom).

Nattvarden är ett märkligt fenomen i svenska kyrkan. Inte bara detta att brödet och vinet blir jesu kropp och blod (vilket låter väldigt motbjudande i sig tycker jag, och jag har valt att se på detta på mitt eget sätt (som vanligt)), utan även Hur brödet och vinet intas. När jag konfirmerade mig för typ 100 år sen, blev man matad av prästen och vinet dracks av alla ur samma bägare (hua). När alla sedan hade fått sitt, drack prästen upp allt vin som blev kvar (vilket var väldigt roande, tyckte man när jag var en liten tonåring), och det funderades på om prällen var alkis trots allt.

Sen kom alla farsoter i världen, så numer dippas det i kyrkan. Jag får mitt bröd i handen och kan doppa det i vinet, mer hygieniskt och praktiskt tycker jag. Denna variant är väldigt personligt präglad.
Jag har sett fall av omdippning av bröd, alltså doppa en gång i vinet.. bita.. och sen doppa en gång till. Som om personen ifråga var på party med grönsaker och dipp. Många i den äldre generationen håller fortfarande fast vid att bli matade, och dricker många klunkar av vinet (med den äldre generationen menas här 70+, inte 30+ som man kan tro. För i kyrkan är jag bland de yngsta förutom barnen). Har dock inte sett prästen dricka upp resterna på väldigt länge. Det kanske är just för alkisstämpeln, eller så kanske han helt enkelt skall köra bil hem sen. =)

Aj aj ajjjjjj..

Mmm.. fasthet har ett pris. Jag trodde nog (i min enfald) att jag faktiskt hade lite kondition. Antagligen har jag bara utvecklat oerhört bra salsa och flamencomuskler (för jag får sällan träningsvärk av dansen). De andra musklerna låg nog i dvala på något sätt.

I lördags väcktes dom, av ett ganska hårt träningspass (typiskt mig att gå ut hårt). Började med att springa på löpbandet. Jag tycker om att springa där, eftersom man kan stirra på alla siffrorna som finns på panelen. Jag kan se hur många kilometer, kalorier, hastighet och tiden jag sprungit. Jag älskar statistik. Fast när jag insåg att jag bara bränt ett glas mellanmjölk, efter 20 min på bandet så kändes det hela lite tyngre. Eftersom jag är en liten sparris, så var det armträning som stod på tur. Hmm jag kan inte minnas att jag var sååå klen sist jag styrketränade. Ja ja.. jag får inte ge upp.

Igår kändes mina armar som två långa spagetti som blivit hårt överkörda. Några konstiga muskler på sidan av låret (som jag inte visste att jag hade) har också dykt upp, och gör att jag får svårt att resa mig, eftersom de blivit för korta.
Gårdagen tillbringades i viloläge. Hade bokat ett aerobicspass igår kväll, men avbokade det och åt chips och tittade på film istället. Bra beslut, jag ska vila mig iform!!

ja ja men..

Melodikrysset satt som en smäck i dag också. Inga problem. Måste ha varit min 12 timmars sömn (behövdes), som gjorde mig otroligt fokuserad eller så var det min goda egenhändigt tillverkade kaffe latte.

Nu skall det tränas.. jippie!!

Slutet gott allting.. börjar bra

Hur är det möjligt att vara sååå trött första dagen på jobbet på det fina nya året 2009. Har tagit en välförtjänt julvila sen 19 december, det är hur många dagar som helst.. men varför??.

Slutet.. Var alltså en välorganiserad parmiddag med fem par. Allt var som det ska vara på nyår. Hummer, Oxfilé m potatisgratäng och pannacotta. Småprat och en musiktävling. Vid tolvslaget ska man frysa benen av sig, för att titta på fyrverkerierna och skåla i bubbeltjosan. Festen mattas av vid två, och alla går hem (som i ett trollslag, och jag som tyckte att festen nyss börjat). När man ska åka tunnelbana vid den här tiden, så är det alltid "någon" som kräks, så även denna gång. Min stackars näsa måste då leva med denna äckliga stank i minst 15 min och sen drömma mardrömmar under natten som är kvar, eftersom kräks är det äckligaste jag vet.. Hua!

Början.. Mmm lätt bakis. Lite hårt var det ju där på småtimmarna på den trevliga parmiddagen. Det kändes som om det bara var jag som drack några glas för mycket av den mörka rommen =). Dom börjar kanske bli vuxna.. observera "dom" börjar bli vuxna, gäller alltså inte mig. Spenderade nästan hela dagen med "Sex and the city", nerbäddad och mysandes. Livet är ganska bra 090101 trots allt.

Har minnsann köpt ett träningskort.. Lider av ett litet dilemma dock. Jag vill att min kropp skall vara fast (åldersnojjan), men A föredrar lite extra fluff på strategiska ställen. Jag får fundera på hur jag ska lösa det här.. kan bli svårt. (dagens I-landsproblem)