Jag kommer från början från smålands Jerusalem (vilket ev kan räknas ut av tidigare inlägg), och då förväntas det att man är frireligiös. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på egentligen (men är dock troende, tro inget annat =) ), men jag är i vilket fall inte frireligiös. (religiös = enl nätet om person eller institution som i anmärkningsvärd utsträckning är troende, samt hävdar jag har en speciell salighet typ Carola i blicken och har dragit ner på allting som kan uppfattas syndigt) En av dagens punkter var att vara otrogen med Gud (det är A:s formulering, eftersom jag träffar någon/något annan/annat än honom).
Nattvarden är ett märkligt fenomen i svenska kyrkan. Inte bara detta att brödet och vinet blir jesu kropp och blod (vilket låter väldigt motbjudande i sig tycker jag, och jag har valt att se på detta på mitt eget sätt (som vanligt)), utan även Hur brödet och vinet intas. När jag konfirmerade mig för typ 100 år sen, blev man matad av prästen och vinet dracks av alla ur samma bägare (hua). När alla sedan hade fått sitt, drack prästen upp allt vin som blev kvar (vilket var väldigt roande, tyckte man när jag var en liten tonåring), och det funderades på om prällen var alkis trots allt.
Sen kom alla farsoter i världen, så numer dippas det i kyrkan. Jag får mitt bröd i handen och kan doppa det i vinet, mer hygieniskt och praktiskt tycker jag. Denna variant är väldigt personligt präglad.
Jag har sett fall av omdippning av bröd, alltså doppa en gång i vinet.. bita.. och sen doppa en gång till. Som om personen ifråga var på party med grönsaker och dipp. Många i den äldre generationen håller fortfarande fast vid att bli matade, och dricker många klunkar av vinet (med den äldre generationen menas här 70+, inte 30+ som man kan tro. För i kyrkan är jag bland de yngsta förutom barnen). Har dock inte sett prästen dricka upp resterna på väldigt länge. Det kanske är just för alkisstämpeln, eller så kanske han helt enkelt skall köra bil hem sen. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar