Manlig och kvinnlig kommunikation eller brist på sådan..

Detta ämne intresserar mig väldigt mycket. Två människor av samma "sort" som tänker så fantastiskt olika, och kommunicerar så olika att jag ibland tror att de (den manliga sorten) pratar ett annat språk. Jag som uttrycker mig så klart (tycker jag), kan resultera i så fantastiska missförstånd.
Något som är viktigt i min relation är att jag kan kommunicera med min bättre hälft. Om jag pratar så förstår han vad jag säger. Inte bara förstår vad jag säger, utan också undermeningen i det jag säger. (det är här problemen börjar)

Jag har många otroligt dåliga erfarenheter av detta. Än så länge tycker jag att A sköter sig väldigt bra. Han kan utröna den sanna problematiken ur en förvirrad kvinnas dravel. Om inte annat lyckas han ställa de rätta frågorna, för att nå en ev förståelse om problemet. Ibland är han tom lite väl klarsynt...

Fick ett tips om en bok som handlar just om detta, den heter "Kärlekens fem språk". Jag plöjde den på en kväll. Jätte intressant (om man tycker om relationspsykologi)!!
Kort handlar boken om kärlekens fem språk (som titeln uppger), eller det sätt som personer omedvetet kommunicerar med för att kärlek skall uppstå. Ett slags "behov" som måste uppfyllas av ens partner för att en person skall kunna producera kärlek (luddig förklaring). De fem språken är (vissa används mer av män, andra mer av kvinnor);

• Ord som bekräftar: Personen vill höra att de duger samt berömmande ord
• Tid tillsammans: Personen vill ha sin partners odelade tid
• Gåvor: Personen vill ha små välgenomtänkta gåvor av sin partner, som tecken på kärlek
• Tjänster: Personen vill att ens partner skall utföra små tjänster som diska dammsuga etc
• Fysisk Beröring: Personen vill ha fysisk beröring i form av kramar osv

Vissa delar i boken kanske var nonsens, men själva huvudsyftet gav mig en tänkare. Det var väldigt mycket prat om före och efter äktenskap, men jag tycker att det här är något som definitivt kan användas redan från första början. Varför vänta!!? Det brukar oftast vara så att man utgår från sig själv och ger det man själv vill ha, men det kan bli så fel så fel. Det är fantastiskt att kunna ge något som verkligen uppskattas, och särskilt när det gäller personen som står mig närmst. (och poängterar att här räknas inte bildelar in)

Naturligtvis har jag klassat in mig själv under ett av "språken"...