Vi började prata om förhållande. På något sätt fick jag uppfattningen om att han var avis på mig för att jag har träffat A, och ville mig önska mig allt ont. (och helst att det skulle ta slut)
Han började rota för att se om han kunde hitta några brister..
Han frågade om vi hade något gemensamt intresse? Jag svarade att jag har dansat i hela mitt liv och är på något sätt glad över att få ha mitt eget intresse, något som vi inte är två om (jo visst är man två i dans, men man behöver inte ta sällskap hem efteråt). A har sina typiskt "manliga" intressen, som jag verkligen inte vill lägga mig i. Är glad att vi inte hänger på varandra i tid och otid (refererar till tidigare inlägg om par som smälter ihop hua). Han menar då att om vi inte skaffar oss ett gemensamt intresse snart så kommer det ta slut, efter att det nykära lagt sig. Om vi inte skaffar barn naturligtvis, som ett gemensamt intresse.
Hmm!! Barn ett gemensamt intresse, barn låter inte som någon fritidsaktivitet som man njuter av tillsammans precis (o kan göra någon gång i veckan). Sen vidareutvecklade han sina teorier.. o då blev jag ändå mer arg.
Efter ett tag kommer jag tröttna på att A inte bryr sig om mig, han kommer bara hålla på med sina egna intressen (det är där mina intressen kommer in, men han verkade inte tänka på det). Då kommer jag vilja skaffa barn för att A ska bry sig om mig mer...
Det verkar som helt ok grund att skaffa barn på. Dels för att han ska bry sig om mig mer, och sen för att vi ska få ett gemensamt intresse. (varför skulle jag skaffa barn med någon som inte bryr sig om mig från början?) Jag säger bara OHH my God!!
Kan säga att jag inte delade hans åsikter fullt ut. Kan hålla med om att det är bra om vi har något som vi tycker om att göra tillsammans, men varför göra det så komplicerat. Take it easy, and relax!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar