tisdag 23 juni 2009

Enkelspårig..

Det som min hjärna kan tänka för tillfället är hundtankar.. jag har aldrig känt mig så redo i hela mitt liv, jag har aldrig varit så övertygad om att det här är rätt som nu.

Jag hade sett fram emot att få dela den här upplevelsen med någon.. men denna någon har uteblivit, och det kan man ju sörja över. Eller varför ska man sörja över något som aldrig varit? Det är oerhört dumt, för då sörjer man i onödan. Konstigt tankemönster. Nu lämnar vi det..

2 kommentarer:

Christina sa...

Men hallå där kompis! Du kommer ju visst att dela det med någon! någon du kommer träffa varje dag, somna vid varje natt, pusa på varje morgon... lille vovven såklart! Vad vore väl bättre än att ni helt och hållet bara kan ägna er åt varandra i början? Efter ett tag KANSKE det finns plats för en till, men han får väl ta soffan va? ;-) hihi!

LabHäxan sa...

Ja just nu känns det som om soffan är ett bra alternativ för en sådan.. trött!!