Jag kunde inte göra annat än stiga upp klockan 06.10, ta på mig träningskläderna och ge mig ut på min utlovade halvtimmes tur.
När klockan ringde tänkte jag.. jag ljuger ihop en historia om min fantastiska löprunda, men ack Nej!!. Mellan klockan 06.00 och 06.07, kom det elfte budordet "du skola icke ljuga" upp flera gånger i mitt huvud så.. Klockan 06.17 stod jag därmed redo utanför min port.
Allting var väldigt lugnt och stilla, och jag var alldeles ensam. Joggade in i nackareservatet. Fridfullt!!
När det är sådär lugnt, så kan inte min hjärna låta bli. Den måste göra sig påmind.
Den börjar tänka på alla personer som inte varit så snälla de senaste två åren (milt sagt). Specialämnet för morgonen var naturligtvis Mi (bara för att han var den sista antar jag). Den kan fundera på varför? och framförallt.. tänk om jag hade gjort annorlunda, hur hade det blivit då? osv osv bla bla bla..
Tur att rundan bara varade i en halvtimme.. annars hade jag kanske blivit på dåligt humör. Jag slapp tungt sinne, nu har jag bara tunga ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar