torsdag 23 juli 2009

Lite märkligt är det allt..

.. att stå och sjunga 67 67 vad tog du vägen nu. Jag var -7 (ska uttalas minus sju) år då. Min mamma och pappa hade inte ens tänkt tanken barn då.
Sen i nästa andetag så klämmer gigantiska öldrickande karlar en tår i ögonvrån, och vänder sig till sin granne ger honom en bamsekram och säger "du är min bäste vän, fan va fiiint hörru". Allt detta till Uffes akustiska gitarr och "Öppna Landskap".
Han är en Svensk företeelse. Det går till på samma sätt varje gång. Publiken är den samma, det är bara Uffe som ändrat sig kraftigt under dessa 15 år som jag har gått på hans konserter.

"Sagt är sagt
Ett ord är ett ord
och en pakt är en pakt
Ett löfte är ett löfte och en ed är en ed
Tro aldrig någonsin att det här livet
kommer lämna dig ifred"

Inga kommentarer: