måndag 16 februari 2009

Se upp.. med brist på simultankapacitet

Sen ett tag tillbaka tränas det på friskis och svettis. Idag gick bara allting fel. Skulle gå på Step up 1 (observera att det finns ingen lägre nivå på step up pass). Jag har under min levnadstid varit på ett och annat Step up pass, så jag vill hävda att jag inte är någon nybörjare.

De första 20 min var helt ok, sen satte själva "passet" igång. Vi var 40 st, och 39 av dem hade gått det här passet sen terminen började. Ni kan själva försöka räkna ut vem nummer 40 var.. mmm mycket riktigt Jag.
Hon drog igång med värsta koreografi, och fort gick det. Hon visade inte stegen en enda gång bara pang på. Jag var total förvirrad, och kände att jag var nära gränsen av vad min hjärna klarade av (ungefär som män kan känna sig, kan jag tänka mig när det vankas simultankapacitet). O där passerades gränsen.. det var inte ens roligt. Jag blev skitarg. Ställde tillbaka min bräda, och lämnade det fula passet åt sitt öde (anomalipass). Avreagerade mig på styrketräning istället (maskinerna förstår jag mig på i alla fall).

Efter en halv timmes avreagerande så kände jag mig nöjd och skulle gå hemåt. Jag skulle bara ta en benmaskin innan jag gick till omklädningsrummet för att byta om. Jag gick emot den lediga maskinen. Var i princip framme... då ett svischande ljud hörs, och en tant dyker upp från ingenstans. Hon trycker sig emellan mig och maskinen, och slänger handväskan på sitsen. Det som saknades var bara ett -PAXAD.
Hon glodde argt och förolämpat på mig, som om jag lyft henne av maskinen.

Det var droppen.. Nu fick det vara färdigtränat för idag. Phu!!!

Inga kommentarer: