Katastrof.. eller?

Jaha.. Då var man Dumpad, Singel och 35 (snart). Det var ingen överraskning, det var jag som bara snabbade på processen lite. Jag vet inte vilket av ovanstående tre som är värst, men kommer nog fram till att det är 35 (det enda jag inte kunde göra något åt, synd!!). Positiva saker kommer fram ur det här;

1. Eftersom jag saknar matlust, kommer jag snart gå ner mina 4 trivselkilon som jag lagt på mig under myskvällarna. Slimmad igen, gött!!
2. Jag slipper bli kallad Gödis
3. Jag slipper fundera på vad han känner för mig, nu vet jag!! Bara det kommer spara jätte mycket tid.
4. Jag kommer utnyttja min fina lägenhet som jag köpt för 1,5 miljoner (känns onödigt att den står tom)
5. Jag slipper bära alla dessa saker fram och tillbaka (sparar ryggen). Jag kommer även spendera mindre tid på tunnelbanan. Även detta sparar tid.
6. Jag slipper sjunga på hans mammas 60 års fest (phu! det var nära)

Tiden som jag vinner ska läggas på mina fantastiska vänner, som jag märkt verkligen bryr sig om mig. Jag är så glad att ni finns. Negativa saker som kommer ut ur det här.

1. Jag avstod från hunden som jag skulle köpa. Bara för att jag inte ville ta bort så mycket tid och uppmärksamhet från oss.
2. Jag sover lite dåligt för tillfället.
3. Jag blir av med badkaret. Någon annan som vill låna ut sitt badkar ibland? Någon som inte bor på andra sidan jorden helst.. =)

Japp det var nog allt..

A jag vet att du kommer läsa, så jag kan passa på att skriva det här. Du är en fin kille, och jag hade ett underbart halvår tillsammans med dig. Det finns många saker som kunde gjorts och sagts annorlunda, men det kommer nya chanser att göra saken bättre. Dock inte för dig och mig. Jag önskar att du hittar det du söker. Det där med lägenhet och välbetalt jobb i Kalifornien (hade lite lätt problem med stavning) är en baggis för dig. Du är en smart kille, och du har driv. Däremot gudsväsen i kvinnoform, kan bli lite lurigt, men sluta aldrig tro. Egentligen borde jag vara apsur, och SKRIKA ut mitt hat. Dessa känslor finns inte, endast ett stort hål och en djup besvikelse.

Nu ska jag försöka hitta mig själv igen, efter denna självutlämnande övning. Jag har framtidstro. Det finns en plats för mig någonstans, måste bara hitta den... Jag hoppas att bloggen kan leva vidare att jag får inspiration, för mycket av inspirationen kom från min relation. Jag hoppas att ni hjälper mig!!

Nya tider...