måndag 4 maj 2009

Ytterligare en stjärna..

Jag lovade att jag skulle berätta om den sk Täbymannen. Mr T är en belevad man. Snygg och framförallt framgångsrik.. på jobbet. Han är VD för ett stort mediaföretag här i Stockholm, dvs mycket cash.
Jag träffade Mr T på en internetsajt (var annars). Han var kraftigt uppvaktande.. så kraftigt att jag inte till slut inte kunde stå emot, utan gick med på att träffa honom. Vår första date bestod i en fika (trodde jag). Det visade sig att han beställt bord på Berns och deras brunch. Det var längesedan jag känt mig så obekväm och illa klädd. Inte min grej. Efterrättsbordet var dock en riktig hit, och för en halvtimme glömde jag obehaget.
På vår andra date, kom han och hämtade mig för vi skulle titta på ett bord som jag hade sett ut (trodde jag). Vi åkte och tittade på bordet, sen åkte vi hem till honom. Hans hus var en orgie av lyxprylar. Här fanns allt. Pool, jacuzzi inne och ute, inglasat uterum, kök (med alla prylar man kan tänka sig inkl ugn med stenhäll för pizzor), värsta stereon osv allt detta fördelat på säkert 400 kvm villa. Jag fick ångest, såg mig själv som lilla frugan i dräkt, slätkammat hår och högklackat serverandes han och hans affärskollegor.

Det konstiga i allt det här var att han ville åt mitt "vanliga" liv. Han var fascinerad över att jag hade en passion i mitt liv, något som jag brann för.. Dansen. Han tyckte att jag var "rolig" att prata med för jag var så vanlig. Antagligen var han van vid att kunna imponera med alla saker (det är klart att jag var imponerad, men på något sätt kändes det så ensamt). Det blev en lunch på Josefinas också (träff nr 3), med en cesarsallad för typ 200 spänn. Sen tackade jag lite fint för mig. Han ringde många gånger efter det, men mest för att höra om jag träffat någon annan. Sista gången jag hörde ifrån honom grät han, och jag fick höra hela historien om hur han levde egentligen.. brist på vänner och alldeles ensam, utan mening i sitt liv. Ett liv fyllt med en massa saker.

2 kommentarer:

Thomas NYC sa...

Detta inlagg vackte mer sympatier fran mig en vad jag hade vantat mig. Nu vet jag ju egentligen inget om mannen ifraga men jag domer absolut ingen om de gillar att kopa saker med de pengar som de jobbat hart for. Ofta ar det ju sa att om man har ett jobb som ar valbetalt sa far man forsaka annat i sitt liv t ex vanner och forhallande. Mitt perspektiv pa saker och ting har ju andrats lite efter mina ar har borta men jag kanner flera personer som ar valdigt "vanliga" i sitt satt men som med aren tjanat en hel del pengar och ville unna sig saker utover det vanliga. Det har jag inga problem med. Jag ar tamligen saker pa att manga personer i mitt kara hemland skulle stora sig pa detta och det ar t o m mojligt att jag skulle gjort det sjalv innan jag kom hit. Mycket gar ju att kopa men dock inte akta karlek och vanskap. Jag hoppas att Mr T hittar nagon han ocksa.

LabHäxan sa...

Ja jag kan inte säga annat heller.. När han till slut faktiskt erkände hur han levde, och vad hans största behov var. Ett behov som inte kan köpas för pengar.. äkta kärlek och ömhet finns tyvärr inte på burk. Jag har letat, både på Coop och ICA.