Lyssnar alltid på relationsrådet i P3 på torsdagarna. Igår ringde det in en kille som ångrar sig så bittert för att han dumpat sin tjej. Han letade efter "något" trodde han. Förvirringen var total, och han gick vilse i sig själv. När han hade gjort slut, gick det upp för honom att HON hade stått framför hans ögon hela tiden. Hon gjorde honom hel. Han älskade henne över allt annat..
Är det så.. att när man väl har någon nära, så är det svårt att reflektera över vad man själv vill? Man snöar in sig på sina önskemål, och strävan mot en felfri perfekt framtid och kanske något som man inte ens vet vad det är? Det är klart att man kan gå vilse, men bara man hittar hem till slut.
Jag beundrar verkligen den här killen. Han stod upp för sina känslor, vissa hade säkert bara låtit det vara och försökt leva vidare. Han blottade sig själv och sin egen sårbarhet (det är stort bara det, o så i radio). Han erkände sina behov, av att ha henne nära och i sitt liv.. Ja det är bara så fint, värt en tår eller två!!
Det ligger något i ordspråket "man saknar inte kon, förrän båset är tomt"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar