Innan jag blandar in titeln i det hela måste jag få skryta lite (o det får jag eftersom det är min blogg). Igår hade jag en jätte trevlig eftermiddag i Mr J:s sällskap. Vi tog en tur med bilen, fikade och inköpte sängborden på Ikea som jag trånat efter ett tag. Idag har jag monterat ihop dessa, och ställt upp dem i mitt sovrum. Oh vad fint det blev!! Jippie!! Nu börjar det se ut som ett riktigt sovrum.
Nu till något mycket viktigare...
Var som vanligt i kyrkan idag, och efter det kyrkkaffet. Vid fikabordet börjar jag prata med två Herrar. De hade liksom min lilla tant i tidigare inlägg, bott på östermalm i många år typ 40. Den ene berättar att han är präst, och prästvigd -83. Utbildningen hade han gått på 50 talet. Där emellan hade han undervisat på universitetet.
Jag blev lite nyfiken och frågade varför han väntat så länge med att prästviga sig. Han berättade då att den främsta anledningen, var den lilla farbrorn som satt bredvid honom. Dom hade levt ett långt liv tillsammans, och för honom gick kärleken före prästyrket. Homosexuella präster accepterades inte på 50 talet. Utan han väntade ända till mitten på 80, innan han fick sin relation acceperad (av biskopen) i kombination med yrket som präst.
Ibland är kärleken till en annan människa så stor att den till och med går före gud..
2 kommentarer:
Det var fint tyckte jag. Fin historia och fint av honom att berätta..
Jag klämde nästan en liten tår i ögonvrån. Det var bara för fint.
Skicka en kommentar