Jag tror det är en titel på en bok, om jag inte minns fel.
I morse när jag satt och funderade på livet vid frukostbordet, kom jag och tänka på ett bibelord som är så bra.. Oh no tänker ni kanske, nu ska hon försöka frälsa oss (men nä det hade jag inte tänkt.. inte idag)
Bibelordet lyder;
"Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet"
Jag försöker verkligen att jobba med detta. Jag har misslyckats så många gånger att jag borde vara rädd, men det är jag inte. För ju längre tiden går desto äldre jag blir, ju mer förstår jag att jag har något att ge. Jag förlorar inget på att vara ärlig mot dem som står mig nära. Att vara rädd och undanhålla det jag egentligen vill och känner, det är inte kärlek.
Om man tror att man kan ta kontrollen över sitt eget liv genom att lura sig själv och andra genom att spela ett spel. Då har man inte förstått storheten i kärleken, och man kommer heller aldrig nå kärlekens fullhet.
Det är klart att jag inte vill bli sårad, det vill väl ingen. Om jag undviker att bli sårad då undviker jag livet, och jag kommer aldrig få leva livet fullt ut. Jag kommer aldrig få se storheten i kärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar