När jag tittar ner på mina armar så konstaterar jag följande saker.
- Blåmärket från soptunneincidenten är nästan borta, bara lite lätt gulskiftande.
- Armarna är likbleka. Ser ut som om den inte har träffats av en enda solstråle sen jag var på Kuba för ett år sedan. Helt dött!!
- Vit=Alla hårstrån blir svarta och framträder som på en apa.
.. men det finns mycket att glädjas åt. Jag har två armar (positivtx2), och det är fint att vara vit (har jag hört). Kommer göra sig jättebra på min modellfotografering som jag skall göra på tisdag nästa vecka. Spännande värre! Hoppas de kan göra så att min hud ser helt slät ut, sådär som på alla modeller i tidningarna (oj då! jag tänke inte på att dom var 18 och jag är nästan dubbelt så gammal, kan ha en viss inverkan på huden kanske).
Nu är det helg.. och jag har inget inplanerat.. Förutom ikväll, då jag faktiskt hör och häpna skall träffa Mr A. Allt gammalt är utrett, förlåtet, överstökat och nu kan jag bara använda honom till det han är bra på.. filmkvällarna (o så bilen naturligtvis, ej att förglömma). Han har ju dock en lite coolare bil än Mr J. Det är som att jämföra ett 5 stjärnigt hotell med ett 3 stjärnigt, inte riktigt samma division och klass. Mr J bli inte ledsen nu, du har många andra kvalitéer!!
Hur jag fick ihop det här inlägget var en gåta.. från likvita armar till coola bilar. Sådant är livet, svårt att veta vart det slutar när man börjar färden!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar