Det verkar som om jag har blivit en pensionärsfavorit (tur att man är favorit någonstans). Idag på tunnelbanan på väg till min religiösa stund, kom tre pensionärer på tåget. Dom siktade på de tre platser som var lediga runt mig. Den något bastanta damen (utrustad med stavar) skulle precis sätta sig när tåget gör en acceleration. Jag fruktade för mitt liv. Såg hur jag skulle bli en liten våt fläck på röda linjens säten. Satte upp händerna för att skydda mig ifrån mitt öde (som fläck), som tur var återfick hon balansen och jag kunde andas ut.
Hennes man anade min rädsla och sa, att egentligen var det hans jobb att se till att hans hustru inte ramlade på oskyldiga blondiner.
Antagligen står det i min panna "berätta något från förr". För han började berätta vilken den absolut första sträckan som tunnelbanan hade. Det var mellan Skanstull och Slussen. För er som inte bor i Stockholm är det en sträcka man går på 20 min max. Sen berättade han att de hade hittat guld när de grävde tunnelbanesystemet runt centralen.
Naturligtvis kom frågan (som alltid kommer när man är utomsocknes), var kommer du ifrån?. Svarade att jag var född i Småland. Han tittar på mig och säger.. från de mörka skogarna i Småland (nickar dramatiskt). Ja om herrn tycker att Jönköping är mörka skogarna, så javisst. Då kommer frun med i bilden.. Bibelbältet!! (Den har jag aldrig hört förr lilla frun) he he.
Då säger den herrn (och ser väldigt lurig ut).. Har du en bror som är jättelång. Jag svarar.. nä hurså??
- Emil Ha ha ha ha (E Mil, tror nog att detta är ett skämt som på sin höjd A kanske kan förstå sig på). Jag skarattar lite plikttroget.
Frun fortsätter.. men du pratar inte småländska. Jag: Nej! det beror på att jag bott tolv år i Göteborg. Hon tittar forskande på mig och säger .. gör dig inte av med den dialekten den är så charmig.
Nu har vi kommit fram till Östermalmstorg, och jag säger - Apropå bibelbältet så ska jag gå av här och gå till min kyrka. Då utbrister herrn.. Jag hoppas att vi möts igen du var så himla trevlig att prata med.
Är det bara jag som "råkar" ut för pensionärer, är jag en typisk pensionärsmagnet med mitt väna yttre?. (önskar att jag kunde attrahera en annan sort) Fast varför inte.. Söndagar brukar vara öppna pensionärsdagen för mig. Jag tackade för en trevlig pratstund, och hoppades att vi skulle mötas igen.. nån dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar